Under de senaste veckorna har jag haft förmånen att spendera tid på ett av stans bästa hotell. All inclusive är bara föramnet. En egen nyckel, eget rum och egen kaffekopp. När jag checkar in har jag nybäddad eller ombäddad säng, en nytvättad handduk ligger snyggt ihoprullad på mitt rum. Nytvättade sängkläder och doft av ajax ( i love ajax by the way) möter mig i dörren. På morgonen vaknar jag av en doft av nypressat kaffe och frukosten står på bordet. Lunchmenyn består mestadels av vilt och öppnar man vinkylen möts man av en kran där man kan tappa upp sitt roséglas anytime. På kvällarna kommer gottebuffén fram och det är bara att frossa till en bra film på denna fantastiska tjocktv`n. Och det bästa av allt är denna helt oslagbara värdinna som ställer upp i vått och torrt, detta ältande hon måste höra på, hennes kloka ord och det har till och med gått så långt att hon tar mina arbetspass. Vilken kvinna! Dessa veckor på hotellet kommer så småningom ta slut och ärligt talat, jag vet inte hur jag ska klara mig utan det. Jag ger hotellet fem stjärnor och en stjärna i det blå till bästa bästa hotellvärdinna!

Jag har nu fått det bekräftat. Alla dessa diskussioner vi haft denna sommar om muffmammor verkligen existerar. En 5-åring blev hennes fall. Det finns hår från naveln o ner, nästan lika långt som mitt hår (på huvudet alltså).
Förmodligen med lätt röd ton, kanske lite lockar ibland när det är hög luftfuktighet, som mitt hår (på huvudet alltså).
Vad står dessa mammor mer för? Familjen och hemmet är deras allt. Jag är övertygad om att de bakar fler bullar och oftare. De syltar, saftar och lägger in. De får av nån anledning till det oftare och producerar barn efter barn. Deras män måste bara älska denna muff. De leker livat med både sina barn och sin man, gärna upp ibland andra och inför publik. Jag har tillochmed sett muffmammor spela fotboll. De har en muffaura runt sig utan dess like och utstrålar fantastisk energi. De har ett bra jobb där de gärna hjälper, stöttar och rehabiliterar. Men familjen är deras allt och hon är allt för familjen. Utan muffmamman skulle allt rasa. Försök själv urskilja en muffmamma på stan från oss vanliga mammor, det är enkelt, vi kommer inte ens i närheten av hennes godhet.
Halleluja för muffmamman.

ikväll har jag blivit av med oskulden. inte the big OSKULDEN, utan en annan första gång av något annat. vid tjugosju års ålder ansåg väl världen att det var dags, och jag bara följde med.

trots att detta är en annan sorts oskuld är känslorna runtomkring same same. lite ångest innan, ont i magen, nervös. väl på plats rätt ok, men inte klockrent. det är ju första gången för fan! men bra. jag förstår varför folk gillar det liksom. jag vill köra igen, jag vill göra det om och om igen så nervositeten sjunker för varje gång, medans grejen i sig bara blir bättre och bättre. nu efteråt även likasamma. lite ångest som kommer krypande igen, lite ont i magen. var jag bra? eller i alla fall nog bra? lite skakig om händerna och PANG! där kom sms:et. bevisligen var jag inte så illa i alla fall... alltid något. men jag vill ju vara grym!

men det kommer, det kommer. ingen är bäst första gången. och det är var nog kanske inte bara mitt fel i så fall.

Tänkte förlora min oskuld i bloggvärlden genom att forska i sms-konversationer. Vad finns det för regler, är det ett spel där en i slutet står som segrare eller kan det bli oavgjort?
För att även män ska förstå så kan vi likna det vid en fotbollsmatch.
Det hela börjar med att båda lagen hälsar på varandra och domaren, lottning avgör vem som ska börja med bollen. Bollen kommer i rullning på motståndarens intiativ och om man mot förmodan får tag i bollen så bollar man gärna den med sina medspelare innan man kanske av misstag skjuter över bollen till motståndarlaget. Åter på andra planhalvan kan det dröja länge innan motspelaren gör en felpass (kanske i ruset av för mycket intag från vattenflaskorna) och bollen är åter hos dig. Nu är frågan, ska du ta time out nu och lägga upp en taktik eller spelar du vilt vidare? Du har förmodligen inte tid att pausa, du är för ivrig, så du spelar vidare, kanske tillochmed sätter den i krysset. Just när det är som bäst för dig så tar motspelaren time out ( i flera dagar om så behövs). När man sen precis ska ge upp matchen så är spelet i gång igen, på iniativ av din motståndare. För mig är det ett never ending spel där ingen kommer att vinna utan båda slutar efter 90 minuter som förlorare. Är det det som är poängen? För inte f-n leder det till nån utveckling hos dig som fotbollsspelare!