Fick en fråga av en ambitiös trosdansör igår vad som händer i vasodynamiskt tillstånd i hjärtats vä kammare. Jag tror vi kom fram till en lösning bokstavligen. Mitralisklaffarna stängs för att inget ska kunna slippra iväg bakåt, det är framåt som gäller. Till slut blir det sånt tryck inne i kammaren att allt bara måste ut. Dörrarna till en oviss framtid öppnas och allt måste ut för att kunna fortsätta. Tänk om livet vore så enkelt....men det är precis det jag kommer att ta efter... från och med Du, I keep dancing on my own!

Sommare är definitivt till enda och höstens gula löv faller nu fritt till marken och likaså jag. Jag ligger pall, förmodligen i samma hög som andra trosdansörer. Undrar vem som kommer och räfsar upp oss eller sparkar till oss innan vintern är ett faktum. Jag älskar dessa miserabla människor runt omkring mig. Inte är det många som sitter kvar på trädet där inte. Men NI mina kära vänner, ni kommer att se att allt ordnar sig till slut. Låt oss bara försöka överleva under snön så växer det ut nya löv till våren och då jävlar!!! Tack alla ni misslyckade trosdansörer som hållt mig sällskap i mitt förfall. NI är BÄST!

Kontrar med denna härliga kille som solade på en strand i Thailand för ett tag sen... Nej det är inte fejkat. Ja, han låg verkligen och smorde in sin egen rumpa mitt framför mig, under en lång, lååång stund. Ja, det är ett par Speedo, han har bara stoppad in brallorna i rumpan... Vad gör man inte för att slippa ränder??

Har suttit och tittat igenom bilderna från turkland och kan inte förstå att vi kom hem för 1.5 vecka sedan.

Härliga ryssar i speedos!! Hujeda mej!!

Jag såg henne redan i morse när jag stressade iväg till jobbet med två halvdöda ungar. Hon följde med och var där hela dagen med mig. En trogen vän som ett minne från mina små favoriter. Hon kändes lite större än vanligt, kanske lite stressad hon med. Lite guppig, fortfarande lite solbränd efter sommarens blottning och hårdare än vanligt. Kan vara så att hon följt med på gymmet nån gång eller var det bara fri gas. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag är säker, hon är tillbaka!!