Och det hände sig vid den tiden att från staffan stalledräng utgick ett påbud att alla skulle delta i en pepparkaksbyggartävling. Detta var den första pepparkaksbyggartävlingen, och den hölls när trosdansörerna var som allra bäst. Alla deltagare klurade och lade pannan i djupa veck för att bli vinnare av denna ståtliga tävling. Så gjorde ock några av trosdansörerna...

Var det någon som såg vart räfsan tog vägen?? Den som skulle ta upp oss från marken innan snön kom? Den kan ha missat några av oss... Skulle inte tro det va! Ska vi nu ligga där under till våren? Nä skärpning trosorna, nu är det väl dags för en uppdateringskväll? Kan det vara så att dagen D närmar sig? Lördag time for snaskigheter.... Ta med räfsan om det skulle visa sig att någon fortfarande ligger under!!

Jaha då var man så kallat i land, ett eget hem STORT, ensamstående, två busar runt halsen och jodå ganska tillfreds. Då var liksom allt klart eller?? Vad händer nu? Hur går jag nu vidare. Hur lever man ett 50% singelliv och ett 50% ensam med två barn-liv. En process på ungefär ett halvår är helt plötsligt slut och jag har kommit in i en ny fas. Jag visste mer om hur man skulle leva ett liv utan hem , på flykt undan ett destruktivt tvåsamliv, ett liv utan vetskap om hur allt skulle bli. Nu sitter jag här, ensam men med en resväska ouppackad full av fantastiska vänner som hjälpt mig på vägen. Det känns som om de flyttar in med mig. Massor av trosor och en och annan kalsong finns med. Från och med nu är det dem och jag och mina sötaste barn. ...Och hur det kommer att bli har jag ingen aning om men I got a feeling...... Tack alla nära och kära som hjälpt mig genom det här och ett stort TACK till den fantastiska flyttpatrull som slitit två gånger med alla kartonger upp och ner och in och ut. Ni har en hejdundrandes fest att vänta.