Jag ogillar strutsar, strutsar har vi aldrig tyckt om.
Ni vet säkert vilka jag menar, alla har en struts eller två i sitt liv. De där människorna som tror att saker och ting försvinner om man ignorerar det tillräckligt länge. Helt enkelt så är det folk som sticker huvudet i sanden så fort det brinner i knutarna.
Det finns ett gemensamt drag hos strutsarna, feghet. Feghet och egoism. Okej det blev två saker.
Feghet för att de till varje pris undviker att bli konfronterad med problemet. Egoism för att de inte bryr sig om vems tår som hamnar i vägen när de flyr från situationen.
Det strutsarna inte verkar förstå är att huvudet-i-sanden-metoden bara gör saken värre. Och inte kan man tala om det för strutsen, för strutsen har öronen fulla med sand och lyfter inte på huvudet förrän nån drar nåt lättsamt skämt om nåt som ingen egentligen bryr sig om.

Och en sak kan ni vara helt säkra på, strutsar svarar inte på sms och ni vet ju vad vi tycker om det.