I går var jag trött, så där trött att jag blev deprimerad. Vaknade i morse och kände samma känsla igen, men innan klockan var elva hade jag hunnit med mer än på en ledig förmiddag. Sedan återkom depressionen och vid lunch sov jag. Fortfarande deprimerad när jag vaknade och konstaterade att det är för att "katta" minsann ska till å blö. Och inom mig skriker det kom igen blodbad, jag vill inte och har inte tid att må så här. Någon gång då och då blir det så här, då det känns som hela livet går emot en, sist blev en trosdansös uppriktigt orolig då hon ringde en kväll och tyckte att jag lät mer eller mindre självmordsbenägen. Nästkommande morgon ringde jag tillbaka och var sprudlande glad med massvis med energi. Vad hade hänt? Jo katten hade lossat på förbandet... och vipps så var allt som vanligt igen.

Idag botas det med att få ett telefonsamtal som innebar: Slit på dig kläderna, åk ner på stan och käka med mig, att jag dessutom landat i en underbar soffa och får lyxkaffe med grädde gör att jag överlever till i morgon.

Jag har dessutom fyndat 148 tamponger för ynka 54kr i veckan vilket gör nog att jag klarar även denna omgång.